Förändrat raffinaderilandskap
Den samlade effekten av IMO 2020, Covid-19 och avvecklingen av omoderna raffinaderier har ökat nyttan av expertis och specialisering. Frågan är vem som ska producera bitumen i framtiden?
Wim Teugels, Crude & Feedstock Specialist, Nynas
Ingenjör i biokemi. Efter en tid som ansvarig för laboratoriet på raffinaderiet i Antwerpen var han verksam som Technical Support Manager inom Nynas. De senaste åren har Wim arbetat som Crude & Feedstock Specialist och i den rollen varit med att utvärdera ett stort antal råoljor för produktion av bitumen.
Den 1 januari 2020 sänkte den internationella sjöfartsorganisationen utsläppsgränsen för svaveldioxid i marinbunker från 3,5 % till 0,5 %. De nya riktlinjerna – IMO 2020 – fick stort genomslag i raffinaderibranschen och många oljebolag valde att konvertera sin produktion för att möta omställningen till lättare bunkerolja.
– Effekten av IMO 2020 blev ändå mindre än vad man kunnat förvänta sig eftersom de nya reglerna sammanföll med Covid-19-pandemin. Efterfrågan på flygbränsle, diesel och bensin föll drastiskt när resandet stannade av och även efterfrågan på marinbunker sjönk med ett ökat tryck på bränsleraffinaderiernas lönsamhet som följd, säger Wim Teugels, Nynas Crude & Feedstock Specialist.
– Den direkta effekten av pandemin var att många bränsleraffinaderier drog ner sin produktion för att balansera den minskade efterfrågan och lagerkapaciteten. När läget så småningom åter stabiliseras kommer det ändå finnas ett utbudsöverskott av bränslen i Europa, vilket betyder att vi kan räkna med en minskad raffineringskapacitet de närmaste åren.
Det är en trend som förstärks av den snabba tillväxten av elektriska fordon; fram till 2030-2035 förväntas närmare hälften av de nya bilarna vara elektriska.
Regionala störningar
Vid sidan av de utmaningar som följer i spåren av IMO 2020 och Covid-19 befinner sig oljebranschen sedan flera år tillbaka i en förändringsprocess som innebär att många omoderna så kallade Grupp I – raffinaderier antingen uppgraderas eller läggs ner. En del av dessa tillverkar inte bara basoljor utan även bitumen.
– Ungefär hälften av de europeiska raffinaderierna producerar bitumen, fortsätter Wim Teugels. Men då ska man komma ihåg att bitumen vanligtvis utgör en väldigt liten del av deras totala produktion.
Raffinaderier med en stor andel tung eldningsolja (HFO) är speciellt utsatta, och flera av dessa kommer sannolikt att stänga ner, alternativt konvertera för att kunna bearbeta andra typer av råvaror.
Konsekvensen blir, i kombination med fortsatt export utanför Europa, att den europeiska marknaden blir mer balanserad.
– Senare års kapacitetsminskningar kommer att slå igenom när efterfrågan på marknaden återhämtar sig efter pandemin. Därmed blir det mindre bitumen tillgängligt för export, och raffinaderier som producerar bitumen måste öka sin utnyttjandegrad för att få lönsamhet i bitumenproduktionen.
Ökad specialisering
Med det som bakgrund är det ingen överraskning att tre bitumenproducenter hittills under 2021 har aviserat att de stänger raffinaderier eller stoppar sin bitumenproduktion.
— Till en början kan den befintliga produktionskapaciteten täcka dessa förluster, men det kommer ändå att medföra komplikationer för försörjningskedjan, förtydligar Wim Teugels. Resultat blir att bitumen kommer att kräva mer och mer specialisering när det gäller val av råolja, logistik och blandningsanläggningar.
De förändringar som nu sker på oljemarknaden leder alltså till en minskad produktion av bitumen, och detta samtidigt som efterfrågan förväntas öka i takt med den allmänna ekonomiska utvecklingen (BNP).
– För Nynas är den pågående omställningen gynnsam eftersom bitumen för oss, till skillnad från de flesta andra oljebolag, är en kärnaffär. Dessutom arbetar vi nu med en råvarumix som är anpassad till vår specialiserade produktion och fokuserad på produkter som ger den prestanda som våra kunder kräver, avslutar Wim Teugels.
